Varför är naturlagarna alltid för jävliga?
Det slår aldrig fel.

Du är fixad upp till tänderna. Du har tagit tag i ditt liv, duschat och smörjt in dig med den där bodybuttern som gör att du luktar lika ljuvligt som en hel cocos-fabrik. Kanske upplever du även den där bra hårdagen som du bara drömmer om normalt vis. Du tittar på dig själv i spegeln och tackar han där uppe för ditt goda arvsanlag. Du går sedan ut på stan. Träffar inte en jävel.

Men! När ditt hår skriker efter hjälp och du ser ut som en överkörd asiat i nyllet, samtidigt som du har på dig din gamla t-shirt från gympan i högstadiet (Eftersom du bara skulle ut och handla 1 liter mjölk..). Då jävlar. Då springer man på sin emotionella motsvarighet till börskraschen 1929. Alternativt det där gamla ragget, som aldrig ringde tillbaka. Den slår fan aldrig fel.

När detta väl har inträffat är det bara att gå raka vägen hem (i dina, antagligen, skitfula skor) och be till gud att det inte startar ett rykte att du blivit hemlös.