Idag bekämpade jag en av mina stora rädslor i denna hemska värld. Jag gick till tandläkaren. Först när man kommer in möts man av lugnande panflöjtsmusik. Jag tror det är ett försäljarknep. Iallfall så fick jag genomlida processen att bita i den hårda jävla skenan som dom tillverkat för munnar i storlek alá någon som kan få in en banan på tvären. När jag inte tror det kan bli värre så får jag lack också. Nuförtiden kan man se på tv i sin mobiltelefon och ringa till andra sidan atlanten, men inte fan har dom uppfunnit en lack med god smak. Jag hade inga hål iallafall.